Äventyr, inte alltid som man tänkt sig
Idag hade jag tänkt att skriva om ridpasset. Meningen var att åka en sväng till ridhuset, men eftersom det var så fint väder ute bestämde jag mig för att hänga med Ellen ut på en underbar uteritt.
Ibland får jag för mig att rida lite mer äventyrliga ridturer, som att hitta nya ridvägar lite här och var.
Det var jätte härligt, vi galopperade över snötäckta fält, såg några rådjur, vände några gånger eftersom vi inte kom längre. Tillslut hittade jag vägen jag ridit med Ballerina för längesedan (trodde jag), så vi kunde komma vidare på vårat ''äventyr''. Jag red först med Faran, men vägen jag trodde var en väg var tydligen ett dike med is täckt av snö. Vi brakade igenom isen och jag hann tänka tusen tankar om vad som skulle kunna att hända.
Allt gick så fruktansvärt fort, han gick ner på knä och jag hoppade av, sedan hade han hoppat upp ur diket. Jag kollade över honom, men allting var helt okej förutom att både jag, Faran och Ellen var riktigt chockade.
Vi ledde sedan hästarna de tre kilometerna hem, Faran traskade på som vanligt och hemma kollade jag igenom honom minsta lilla del.
Usch för vad som kunde ha hänt! Det vill jag inte ens tänka på..
♥♥♥
Nästa gång tycker jag att ni tar ett litet mindre äventyr..;) Men det är väldigt kul att ni hittar på nya ridvägar.
Det var ett litet äventyr, men man vet aldrig vad som kan hända..
Ja, det brukar vara väldigt roligt att hitta nya ridvägar ;)
Spännande värre.... Skönt att ingen blev skadad. KRAM
Säger detsamma!
Kramkram
Ja det var tur att händelsen inte slutade värre. Isen tål inga tyngder efter plusgrader i flera dagar.
Var ute och promenerade i dag. En liten kille på c:a 2,5 år sprang ut på diket vid vägen och ramlade igenom. Mamman fick tag i ena foten på honom och drog upp honom genomvåt och galltjutande.
Den gör ju inte det..
Oj, det är alltså fler än mig det drabbar alltså.
