2011 fick bli mitt och Ballerinas sista år tillsammans.

Som året innan tränade vi inför vårens tävlingar och när tävlingarna började hoppade jag upp en klass alltså till LA, här räknade jag ju såklart inte med placeringar men jag ville klättra upp ett snäpp för att prova på det. Det gick bra men inte lika bra som de klasserna vi ridit innan.

Vi startade upp till LA:P1 och vi gjorde inga större missar så jag var väldigt nöjd och glad efter ritten och det är så roligt att ha startat det med henne!

Jag/mamma blir sämre och sämre på att ta kort, så har inte så mycket bilder från de senaste åren, men några har jag rotat fram som jag kan bjuda på.

 

2010, here we go!

 

Tränade inför årets kommande individuella tävlingar och lagtävlingar. Våren kom och tävlingarna drog igång, vi hade det så roligt med alla lagkompisar och plockade några placeringar men ibland hade vi för hårt motstånd för att nå en placering.

 

Snygga och duktiga stöttare och hästskötare.

 

Sommaren kom och vi var på träningsläger hos tränaren och där anmälde jag mig och Ballerina i sista sekund till New forest SM i Vetlanda.

Hela min familj åkte ner plus Ellen, vi tältade och Ballerina fick stå i en mysig box. Andra dagen startade jag två klasser, placeringar i båda. Dagen efter tävlade vi en klass men ledde inte till någon placering. På eftermiddagen var det utställning och Ballerina fick guld!

Har MASSOR utav bilder här ifrån, men dem är spårlöst försvunna..

 

Tävlingarna fortsatte

 

Sedan var vintern framme igen

 

Klockan 9.30 i morse fick jag ett sms av mamma att Ballerina hade gått igenom besiktningen, på lördag flyttar Ballerina till sin nya ägare. Jag och mamma kommer köra dit henne för att se hur bra hon kommer att få det.

Det känns så himla bra! Köparna är precis sådana som jag drömt om att hon ska hamna hos. En söt tjej som kommer att älska henne. Hon kommer helt enkelt få det toppen!

Tiden går fort när man har roligt, vi rullar in på 2009 och jag hade redan ägt Ballerina i två år.

Vi myste och hade det roligt. Tävlade gjorde vi också, både hopp och dressyr.

Tog våran första placering i dressyr som var en vinst, glömmer aldrig den känslan, hur lycklig jag var.

 

Red hemma på gärden.

Ellen hade fått en foderponny och vi gav oss ut i skogen och fotade.

 

Men hoppningen började gå dåligt, hon vägrade varje tävling. Vilket var väldigt ovanligt, för det hade hon aldrig gjort innan.

Vi kollade upp henne och det fanns en anledning till varför hon vägrade, kotledsinflamation. Hon fick behandling och vila.

Men vi kom igång så småningom och började tävla igen, denna gången bara dressyr då jag förstod mig på det mycket bättre.

 

Massor utav lagtävlingar och vi hade så roligt!!

 

Vintern kom, och vi tog fram tolkningsselen igen.

Vi fortsätter med resan, 2008 står på tur.

 

Jag och Ballerina fortsatte ha super roligt, red ut med kompisar, tränade och lärde varandra massor utav saker.

 

Vi gjorde våran första tävlingsdebut, varken jag eller Ballerina hade varit ute på tävlingsbanan innan och jag var så nervös att jag inte kände av kroppen, den var som en stor geléklump. Mina ben var alldeles darriga så över de två första hindren klarade jag inte av att stå upp, haha. Tredje hindret stannade hon, vilket jag förstår, det var ju som om ingen satt på hennes rygg.

Andra klassen gick vi till omhoppning, jag var överlycklig ännu en gång!

Haha! Hittade en väldigt fin bild, ser ni hur nervös jag var här!?

 

Jag fortsatte tävla, både dressyr och hoppning.

 

Tog min första placering, överlycklig!

 

..och tog kort på alla mina priser, vet inte hur många sådana här bilder jag har, haha.

 

Började lära Ellen att rida.

 

Sommaren kom och vi åkte på ridäger.

 

Där vi badade med hästarna, jag och Ballerina simmade tillsammans som var något av det roligaste och häftigast jag gjort.

 

VÄRLDENS VACKRASTE PONNY!

 

Tänkte mixa ihop min och Ballerinas resa tillsammans från 2007, då hon gick igenom besiktningen och jag fick hem henne.

Vi börjar alltså med 2007:

Någon gång i mars var vi och kollade på henne som ni kan se på film här.

Några veckor senare, närmare bestämt 16 april besiktigade veterinären henne och hon gick igenom och följde med oss hem. Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, samtidigt som förra ägaren grät i floder. På vägen hem kunde jag inte sitta still, jag ville vara med Ballerina i transporten istället för i bilen.

Drömmen hade blivit verklig, jag hade fått en egen ponny!

Hon var inte fullt igångsatt så jag började ta det lite lugnt med skritt och trav.

Vi åkte till mina kompisar och red ut tillsammans, började träna i Vartofta, red ut massor och myste.

Vi var med i hubertusjakten på höstkanten.

Ballerina fick lära en liten tjej att rida.

Vi provade att tolka henne som inte var några som helst problem. I slutet av året var vi med på lucian i Vartofta.

Nu är jag nästan frisk och kan äntligen rida! Faktiskt red jag i torsdags fast jag var sjuk, fick panik utav att vara inne när det inte fanns ett moln på himlen. Det var riktigt härligt!

Igår var det lika fint väder så då bad jag Ellen fota mig.

Solbrillorna var självklart på!

 

Nu ikväll var vi ute på en liten barbacka sväng och Faran var piggelin! Skulle ta några travsteg men istället satte han iväg i galopp med en rad bocksprång, haha!

Får snart panik, har inte kunnat rida ordentligt på ett bra tag nu och missar bara ännu mer i skolan. I söndags fick jag plötsligt jätte ont i halsen och dagen efter feber, snuva, hosta, nysningar och fortfarande ont i halsen.. Så ingen skola och ingen ridning.

Jag har inte tid att vara sjuk!

Fast det var väll på tiden nu, senast jag var sjuk var nog i sjuan, alltså fyra år sedan. Var i skolan och hämtade en hög med skolböcker som jag måste ta tag i.

 

I lördags var Sara här en sväng och hjälpte mig. Vi övade gymnastik, mycket volter, lite tempoväxlingar och lite samling. Så roligt, tack för hjälpen Sara!

I söndags gav vi oss ut på en liten lugn och mysig tur i skogen och igår var det tänkt att träna för Annika, men det var jag tvungen att ställa in..

Hela veckan har vi övat inför konserterna, vilket inneburit att jag inte hunnit med att rida ordentligt. Dessutom kunde jag ju inte köra på som vi brukar göra heller eftersom han hade en vilovecka veckan innan. De dagar som jag inte var hemma alldeles för sent var det iallafall väldigt skönt att komma ut och få lite frisk luft och mysa.

I torsdags var det i vilket fall dax för första konserten. Jag som aldrig stått på en scen innan och absolut inte med 540 personer i publiken. Man kan säga att jag var nervös, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen timman innan. Men efter första konserten var jag inte alls nervös längre, utan bara super taggad inför det sex kommande konserterna.

Nu är det över, men jag längtar redan tills nästa gång! Har lärt mig så otroligt mycket. Till exempel att stå på en scen inför människor och klara av att göra de saker som är tänkt, hur jag ska vara som person i en publik i fortsättningen (brukar inte klappa så mycket) men det blir så otroligt mycket roligare för dem som står på scenen om publiken är med!

Jag har gjort något jag inte trodde jag skulle våga och det har varit hur roligt som helst. Alla som var med, solister, kören, orkestern och mitt dansgäng är så himla underbara! Utan dem skulle det inte blivit så roligt som det blev.

Den läskiga publiken som faktiskt inte var ett dugg läskig, utan bara helt underbar!

I skolan denna veckan har jag sammanlagt haft fem prov, vilket inneburit att jag inte hunnit med att rida och tänkte då att Faran kunde få sig en vilovecka innan alla tävlingar drar igång.

Veckan som kommer nu är jag ledig från skolan eftersom det är övning inför uppvisningarna (som jag är med och dansar i) på torsdag och fredag. 3500(!!) personer ska se föreställningarna, jag börjar bli lite nervös nu. Men jag ska klara det!

Nu ska jag käka en semla sedan ska jag och Ellen ut och gå med Juni och Faran i det underbara vädret!

Har inte varit aktiv här på ett tag men har inte haft några idéer alls om vad jag ska blogga om. Tänkte iallafall börja med att berätta om lite träningar, veckan som gått och planer inför nästa vecka!

I lördags (rättare sagt för en vecka sedan) tränade jag och Faran för en domare, Barbro Andreasen. Det var meningen att vi skulle rida igenom LA:3 och få tips om vad jag skulle tänka på och sedan rida igenom det igen då hon skulle döma mig. Men efter att ha ridit igenom det första gången såg hon att jag satt snett, har i flera år jobbat med att sänka min vänser axel, men det är mer jobb än att bara sänka axeln.

Jag lutar mig lite mer åt vänster när jag rider och håller då emot lite på högertygeln vilket leder till att jag sitter snett. Vi övade hela lektionen utan stigbyglar och att jag skulle tänka fram med högerhöften och bak med vänsteraxeln. Det gav mycket bra resultat!

Samtidigt som jag övade min sits utan stigbyglar övade vi också delar ifrån LA:3an, bland annat skänkelvikningarna, som flöt på bättre och bättre med lite nya tips! Galoppserpentiner, som inte gick lika bra, eller Faran tyckte han var jätteduktig som böt och höll på, det var han ju i och för sig också men det var inte så vi skulle ta oss igenom galoppserpentinerna!

I vilket fall var jag super nöjd över passet och tankad med lite nya bra tips!