Vad gjorde jag egentligen så länge i stallet i lördags? Jo först gjorde jag stallet, sedan tog jag in Faran och borstade honom en bra stund och red ett mjukgörande lugnt pass, när vi var tillbaka borstade jag honom ännu mer och putsade alla hans saker jätte noggrant medan han hann att äta upp nästan hela hans kvällsmat. Efter det tog jag ut honom i gången igen och tvättade svansen och flätade den, till sist flätade jag manen och pannluggen så det skulle gå enkelt att rulla ihop dem till knoppar tidigt på söndagsmorgonen.

Klockan halv sex ringde klockan för att åka till Mullsjö och starta två regionala klasser, LB:2 och LA:2.

Lastade vid kvart i sju och var först på tävlingsplatsen och som vanligt försökte Faran ta sig ut genom fönstret, eller det lät iallafall så, haha.

Starterna gick i vilket fall sådär, min kropp var fortfarande trött efter att jag varit sjuk och orkade inte riktigt rida ordentligt. Men det jag var mest trött på det var att min hjärna inte var med för fem öre!

Förklarade liksom hela LB:2an för en som hade pluggat in fel program, så rider jag själv fel, och i LA:2an ska man rida vänster efter uppridningen och jag som är van vid att rida höger red såklart åt höger fast jag tänkte hela uppridningen vänster, vänster, vänster. ÄNDÅ svängde jag höger! Åhhhhhh vad trött jag blev på min hjärna!!

En sak jag lagt märke till nu när jag rider regional med massor av gamla rutinerade ryttare som har tävlat i 100 år är att det är väldigt hård konkurrens och tjuriga domare. Så inget slår ponnytiden, men självklart är det superkul att tävla häst också men jag saknar alla som är i samma ålder som mig.